lovingword

Det är fantastiskt med livet. Hur konversationer med människor kan lyfta dig. Hur du plötsligt känner en sån kraft inom dig, obemästrad och vild. Hela universum. Det är fantastiskt.

Bekräftelse är fina saker, det lyfter människan. Spelar det då någon roll om det är självcentrerat? Att jag känner mig överlägsen den där delen inom mig som är Smärta? Nej, för nuet är nu. Jag är nu. Det finns ingen annan Jag, förutom den jag är just nu. 

Identifiera dig med nuet, inte med din dåtid. 

 

/Fri utan ett hem i hjärtat eller fast med din livsklippa?