Kryper upp. Bubblar i fingertopparna.
Tecken på ångest?
Känslor här, där, överallt. Blir ängslig.
Vad ska jag göra med de?
Bygger upp försvar mot det. Hanterar det med mat och musik.
Skriver detta?
Så svårt att sakna och bara stå still. Vill vara nära också.
Få känna, känna allt det roliga bara?
Tankarna rusar iväg. Tio meter före mig. Blir utmattad. Hinner inte ifatt.
Försöker få dem att stanna upp. Andas. Fokusera på hur magen reser och sänker sig. Puh, blir lugnare nu.
Sen springer de iväg igen. Först lite lugnare, men de är ju fortfarande inte helt stilla? Fortfarande utmattande,
men nu även för att jag måste spela vuxen och påminna om att ta det lugnt, att andas. Jag hinner ju själv inte med - hur ska jag då lyckas vara vuxen också? Tankarna rusar snabbare nu. Blir mer utmattad. Vill gömma mig från tankarna. "Spring ni, jag sitter kvar här. Jag kan vara ensam, ni får lämna mig, känn ingen skuld." Det är skönare ändå. Då slipper jag försöka hinna efter, att spela vuxen, att reda ut röran de ställer till i sinnets hav. En storm.
Stressen, oron, saknaden. Vad som skapar stormen i sinnets hav.
Frustration späder på. Stormen blir värre, känslorna känns för kraftiga. Hamnar under ytan, tappar luften, kommer upp, ett snabbt andetag. Men det räcker inte. Under ytan igen, svårt att andas. Panik. Utmattad. Skönt att bara ge upp. Upp över ytan igen, får lite mer luft. Vill tillbaka till det. Alltid ha luft - vilken lycka! Kampen fortsätter. Men jag har inte gett upp, det ger mig lite kraft. Jag är stark. Men ack, så utmattande. Hur länge till måste jag kämpa? Acceptera kampen och jobba mot vad jag tycker är viktigt - att överleva? Räcker verkligen det? Det ger inte så mycket stöd, blir minimalt lugnare. Så trött, så utmattad..
Skriver detta som copingstrategi. Håller mig över ytan längre stunder. Men fortfarande minimal koncentration på det som behöver göras. För mycket intryck. Ingen lugn. Stormen kommer inte stillas såhär. Går bort från allt detta, ut i kylan. En promenad.
Jag flyr, räddar mig själv, känn ingen skuld. Farväl.