Att reglera känslor. Negativa, stökiga, emotionella känslor. Hur gör man?
Lär mig, visa mig, berätta vad jag ska göra!
Det gör ont och jag ser ingen väg ur detta. Vet inte vad jag ska göra - acceptera, streta emot, stänga av? Inget fungerar för mig.
Du har lämnat mig, och jag har just insett det. Jag insåg det inte igår, när vi sa hejdå. Då insåg jag inte ögonblickets unikhet, och det gråter jag över idag.
Var gårdagens adjö det slutgiltiga? Kommer jag aldrig mer se dig? Eller om inte "aldrig", så om otroligt många dagar, veckor och månader?
Ett emotionellt adjö innebär att en person har gjort intryck. Och ja, det har du. Men sen då? Vad gör jag med känslorna nu då, nu när jag insett att jag kommer sakna dig som tusan?
Jag känner mig som en ensam främling på kal mark omringad av en hop hyenor som skrattar åt min vilsenhet. Varför hjälper ni mig inte? Jag behöver er hjälp! Är jag verkligen så skrattretande i min vilsenhet? Vad vill ni av mig?? Hjälp mig att förstå, snälla!
Jag lämnar detta och flyr till musikens värld. Låter mig dränkas av ord som skrivits av en människas hand, som kanske också känt såhär någon dag. Tanken tröstar. Tala direkt till mig med din musik, och låt mig fly från mig själv. Försvinna i ett totalt omslutande rum fyllt med ren och skär musik, direkt inserterad i min själ. Fullkomligt fri.
/Du ser inte, men framtiden finns där.