lovingword

Det kanske finns något större i världen än det vi ser. Det vi tänker på varje dag.

Har du någonsin funderat på vad det finns på jorden och i universum som är större än oss? Större än våra vardagliga bekymmer om matlagning, förhållandekriser, tentaplugg och jakten efter vår egna lycka?

Det kanske är något som är större än oss och som enkelt sagt inte bryr sig om vad vi gör, och hur vi gör det. Bara att vi lever i balans. För det är nog allt det handlar om. Lev i balans.

Och jag har ingen aning vad jag snackar om, men det spelar ingen roll. För om vi lever våra fjuttiga liv, och det finns inte mycket annat vi kan göra, så kanske det räcker med det. Bara vi försöker göra det genom att leva i balans med varandra, och leva i balans med allt det som är större än oss.

Jag tror inte det är en lätt match, eftersom vi inte kan lyckas bibehålla balansen i våra självcentrerade liv ens. Jag tror att de flesta människor misslyckas med det, och när de ligger på dödsbädden inser de det. Några få kanske klarar att hitta en balans genom hela livet, andra kanske hittar det någonstans på vägen. Men jag tror ändå att världens självcentrering berör och fäller människor varenda dag, och det är tragiskt men det är så det är.

Jag har ingen lösning eller något bra svar på vad det är, vad balans betyder och hur man lyckas uppnå det. Jag vet med mig, och erkänner att jag inte har det. Oftast är det faktumet något som tynger mina axlar väldigt mycket och svärtar ner min själ rejält, men just nu, i det här ögonblicket, spelar det ingen roll. För jag vet att jag inte är ensam. Jag kanse kan säga att jag är i balans med alla de andra som inte heller har balans i sina lliv. Men jag kämpar på, och har gjort det hela mitt liv. Jag vet att det inte är lätt, jag gråter ofta och jag känner mig misslyckad många gånger. Men det spelar ingen roll, för jag fortsätter kämpa och jag tänker inte ge med mig. Jag vill falla på vägen många gånger så jag får möjligheten att resa på mig och inse att jag fortfarande har ett hopp och en tro på att jag kan.

För en sak är jag säker på. Alla människor har potentialen, men vi saknar medlen för att lyckas hitta kärnan i livet och skaffa oss en balans. Balans med världen, med Gud, med Moder Natur och en balans i kopplingen mellan våra själar. Vi har förlorat den kontakten som binder ihop oss alla, eller vi kan inte se den längre. Det är något som skuggar våra ögon och vår syn.

Men jag vet att potentialen finns där, kanske i den undanskymda kontakten. Vad vet jag. Jag hoppas bara att vi kan hitta tillbaka dit en dag. För världen idag känns inte så rätt längre. Vi kan bättre än det vi gör, men det vi gör är också bra.

Allt jag har sagt kommer direkt från mig, men jag har inte mycket mer att säga nu. Så jag tänker lägga upp det här inlägget utan att ändra på det. Jag vet att det förmodligen är väldigt osammanhängande och flackigt, men ändå, så hänger det ihop. Precis som oss.

/Maybe the tools to our potential is not in the small but in the big.