Självkänsla är en lustig sak, och framförallt dålig självkänsla.
Man slits mellan alla dessa känslor samtidigt och utmattning är ofta inte långt borta. Man är självupptagen, stolt och högfärdig samtidigt som minsta antydning till kritik kan rubba ens hela självbild. Man vill ha bekräftelse på att man kan vara som man är, ha den personlighet man råkar ha, kunna ta de beslut ens magkänsla säger åt en, ja, man vill ha bekräftelse på allt möjligt för jämnan för att överhuvudtaget kunna röra sig framåt.
Det finns de som naturligt har en bra självkänsla, och sedan finns det de som är som mig. Vi som måste kämpa hela vårt liv för att ha den självkänslan som håller oss borta från självförakt. För förakt är en hemsk sak, mycket värre än hat. Det krävs en hel del arbete för att nå den självkänsla då man kan acceptera att man inte är som alla de andra strålande själarna runt omkring en, och man kan inse att man själv strålar. Bara man tittar på ljuset som kommer från en själv, och inte bländas av de omringande själarnas ljus.
Det värsta är nog ändå att man inte kan springa ifrån dålig självkänsla, och tänkare som jag kan inte sluta tänka på det heller. Så man fortsätter med sitt mantra som säger "jag har dålig självkänsla, och jag kommer gå förlorad på grund av det". Och så uppstår frustration, förakten växer och självkänslan störtar.
Varje människa har ett ljus i sig, ett unikt ljus som ingen annan människa på jorden har, eller någonsin kommer lyckas få. Det må vara klyschigt, men det är sant. Varje människa är unik. Och ur den klyschan kan man snabbt inse att varje individ har något unikt att tillföra till jorden, bara modet finns där. Styrkan och modet att skapa ett hinder i den onda cirkeln med den dåliga självkänslan, så att efter tillräckligt många varv slussas man ut från den och in i en god cirkel istället.
/Never stop hoping for reaching your personal sun.
Människor säger mig att livet är ett rollspel, och att om man lär sig spelreglerna, vinner man. Om man lär sig använda sin roll och spela mot sina motspelare, kan man få allt man vill. Allt som behövs är lite vacker manipulation och en vacker tunga att trollbinda publiken med. Ge ett bländande leende, låt ögonen glittra, och du har hittat din genväg! Då har du blivit den snygga skådespelaren som kan få alla tjejer på fall för att sedan välja ut de bästa av dem. Du kan inbilla dig själv att du har kärlek i ditt liv och du kommer få uppleva känslan av triumf! För en skön egoboost måste ju kännas bra då och då!
Bara det faktum att du lever ett liv i lögn där du tror att du har kärlek i ditt liv, men det är bara en idyllisk hägring. Du har ett hjärta men ingen själ. Precis som en kall sol. Ett varmt hjärta endast med spegelbilder på ditt bländande leende och dina vunna trofeer. Ett omgivande vackert skal med ruttna skal innanför...
Må ditt möte med din Skapare ge dig vånda i den själ du saknar, knivar i hjärtat som låter välta de blanka trofeérna och ett mörkt moln som täcker ditt vackra ansikte. Kan du rättfärdiga ditt beteende i det ögonblick du går din Gud till mötes?
Tell me something, honey.. Did your "I love you" mean the same thing for you as it did for me? Did our first kiss feel as life-changing as it does for me? Do you ever think of me like I sometimes think of you? Can you feel a warmth in your heart at the memory of what we once were? Would you smile and greet me if we would meet someday in the future? Is the part of my heart that I gave to you still atatched to your soul? Or is it long gone in the ashbin of forgotten love stories? Was it real tears that escaped your eyes when the end of our love came? Or just a part of your game? At last, tell me now, honey.. Did you ever love me for real?