lovingword

Drive without the radio on, with the silence of the road.

Kategori: Allmänt

 

Vi ser bort mot vattnet som sträcker sig runt staden och försöker få grepp om livet.

Vi har hållit ihop och vi ser på varandra nu,
utan att behöva titta på varandra.

Vi förstår men vi sörjer båda två.

Ibland vet vi varför vi sörjer,
Men det kommer stunder när vi inte riktigt förstår, 
och då brukar det vara de stunder som följer efter att vi setts igen.

Då vaknar vi som om vi upplever en emotionell bakfylla.
Som att känslornas hav plötsligt fått liv igen,
men inte på ett synligt sätt så att vågorna går höga. 
Istället handlar det om att havets botten rörs omkring,
som en soppslev som rör runt i en djup kastrulls botten.  
En vattenvirvel på havets botten som lever i vårt sinne. 

Nästa gång tittar vi på varandra, 
men vi ser inte varandra den här gången. 

Nu har vi lagt skygglappar över ögonen,
men inte sådana som man har för att man inte vågar se på verkligheten, 
utan det är skygglappar som hjälper oss blunda för det som varit tidigare, 
till fördel att kunna se framåt.

Och när vi har skygglapparna på så kan vi återigen se varandra, 
även när vi inte tittar, 
på ett sätt som hjälper oss att våga tro att verkligheten som den ser ut idag är den rätta för oss båda. 

För en sekund, med dig.

Kategori: Allmänt

Övergångar, som vågor. 
Inget som längre driver dem, 
bara den blotta närvaron av något som jag inte ser. 
 
Drivs inte av något, 
varken vinden,
vågorna,
fyren. 
 
Ingen riktning.
Jo, en övergripande mening,
men inte mycket mer än så. 
 
Inte grundad, 
saknar en ankare. 
 
Så:
Ankare sökes.
Okej om den är gammal och välanvänd,
bara bra med lite erfarenhet av havet. 
Ny seglare på detta hav.
Hjälp sökes och mottas gärna. 

Just a quick peak, then back inside.

Kategori: Allmänt

Longing and sadness can be seen in the eyes. 
But only if you look closely. 
A lump to a body,
yet working as good as can be. 
Only if you look closely will you see, 
the fallen arms and the fallen face. 
 
Close to heart
Always near in mind. 
One glance, 
five words 
and thousand of memories and thoughts
well up.
But only if you are inside the body,
not seen by the eyes.
Even if you look closely.
 
Alone in this is the phrase. 
Yet together in history of time. 
End of an era, 
but does it necessary mean start of something new?
What if nothing will change
and an illusion of time travelling in mind is enough?
 
What if I would stay?
What if I left people I love?
Or if the people I love would show their love 
somehow different. 
Maybe illusion in mind happens along the way. 
 
Not seen by eye, yet well of tears. 
 

Slav under tidens maktlösa existentiella illusion.

Kategori: Allmänt

Aldrig ensam, alltid ensam. 
 
Vid en ung ålder kommer insikten att livet behöver återuppbyggas. 
Inget må kännas riktigt rätt, men tiden kommer lösa det säger den starka delen i hjärtat. 
 
Leva i nuet, där mycket fint finns. 
Leva i nuet, där saknaden och frustrationen alltid är nära. 
 
Alltid ensam. 
Ensamhetskänslorna smyger sig på allt oftare.
Jag vill vara ensam med dig. 
Jag vill inte vara ensam, jag vill vara nära. 
 
Men det finns inget.
Inget är kvar. 
Vakuum. 
 
Aldrig ensam. 
Personer ser och personer pratar. 
De visar omsorg och omtanke. 
Skapar en trygg illusion, men om illusionen är trygg är den väl inte så farlig?
 
Vill inte stå ut i ensamheten, vill inte vara i känslornas hav.
Vill inte vara i mitt liv, vill inte se existensen.
Vill inte vara här.
Vill inte längre se reflektionen i spegeln. 
 
Alltid ensam. Från födelse till grav. 
 
 
 
 

Oh, I must confess.

Kategori: Allmänt

Något tynar bort i det inre, 
om det är bestående kan bara tiden avgöra. 
 
Men du finns där,
och i denna stund önskar jag att du alltid kommer finnas där i mitt inre. 
 
Tanken slår mig att jag gör detta med flit.
Smärtan är så vacker,
klär att skriva en historia kring. 
 
Betyder det att jag inte älskar?
 
Mina tårar talar annat,
säger i klarspråk hur kärlek kan dra isär dig. 
Hur det finns saker som känns djupt in i själen. 
 
Jag älskar dig,
och det är bland det finaste jag gjort. 
Och jag vill fortsätta göra det.
Det vill jag. 
 
Men vill jag verkligen det föralltid?
 
Osäkerheter har funnits, men de skulle kunna överbryggas. 
Men inte nu längre, 
för nu är det försent. 
 
Ett steg bakom,
och där fanns en fälla.
Drar mig till fjärran där roller inte är likadana längre.
 
Skulle ni ge det en chans?
 
/Feberfrossa och tårar i natten.

Tool for love.

Kategori: Allmänt

Kniven trycks sakta in. Rätt in i hjärtat,
precis i den punkten där de fyra kamrarna möts.
På det sättet blir det extra smärtsamt mot minimal ansträngning. 
 
Kniven känns.
Så lätt är bladet, och så fint. 
Det är bitterljuvt på ett sätt som inte går att beskriva.
Smärtan. 
 
I valet finns förlust och vinst. 
Olika sidor av samma mynt. 
Myntet kallas Kärlek. 
 
Kärlekens långa armar. 
Å ena sidan autonomin och den egenfunna kärleken. 
Å andra sidan tryggheten i samspelet och familjens kärlek. 
Ibland går de inte ihopp. 
Där kommer kniven in. Hugger i hjärtat på det allra finaste och starkaste sätt. 
Jag tackar och flyr in.
 

Say something, I'm giving up on me.

Kategori: Allmänt

Vi står och stirrar in i ett becksvart rum
utan vetskap om vad som finns därinne, 
om än mindre på andra sidan. 
 
Vågar vi träda in?
Du lämnar över beslutet till mig eftersom det är jag som är mörkrädd.
 
Mörkret har ingen förståelse för mig,
men det har den yttersta auktoriteten
och kräver åtlydnad från min sida. 
 
Att motsätta sig skulle innebära rädsla och förvirring i ett mörker
där ingen kan leda mig förrän mörkret bestämmer sig för att ge rum åt ljus. 
 
Inget ligger i mina händer,
för jag vet inte om jag får tända lyset.
 
Du säger åt mig att göra det som känns rätt,
att tänka efter. 
Men vad betyder rätt?
Rätt för vem,
i vilka situationer,
och rätt under hur lång tid?
 
Slav under tiden, omständigheterna och
oförståelsen från mörkret.
 
Mörkret ger inga svar,
blott rädsla och ängslan
inför ovetskapen att träda in i det totalt okända där ingen skydd existerar.
 
/I want to flee, make time go and forget why I exist.

The heat in my face creates a melody based on excitement and fear.

Kategori: Allmänt

Min kärlek är som ett hav,
öppet och utan struktur. 
En kaj finns och en pir
som skapar en översköljande längtan att nå dit. 
 
Trots världens mörker som säger att havet håller inne med meningen,  
ingen annan är unik som du. 
 
Kärleken säger samma sak till varje ensam seglare,
du är unik.
Sanning och lögn i ett,
långt bortom vad fyrens ljus kan visa. 
 
Det är gömt under vågorna, långt ner i mörkret
där en stillhet råder
som ingen levande man har åskådat.
 
Vi kommer inte finna den förrän fyren krashar
och kvar förblir ett mörkt vatten
som rymmer en kärleksförklaring större än mänsklighetens själ.
 
Där finner du mina känslosvallar
mellan ytan och djupet
som ömsom dyker ner längre än vad fiskarna ser,
ömsom simmar upp och hör måsarna skrika ut sina begär.
 
I ditt hjärta finns en bit av mig
som inte längre tillhör mig. 
En gång givet är utanför vad jag förmår förändra, 
i din makt att skapa ditt eget hav med. 
Låt det styra dig till din punkt av ro
tro 
och kärleksförklaringen till dig i ensamheten på båten. 
 
Ta av skjortan, 
låt vinden smeka ditt bröst och känn håret resa i nacken
doppa tån i det svarta vattnet
och känn kylan krypa uppför benet
tills det når ditt hjärta.
 
Ett mod större än du någonsin känt slår dig
så du dyker ner i vattnets tunga densitet
snabbare än rädslan hann ge en varning. 
 
Friden greppar tag i dig
havet förklarar att du är älskad och betydelsefull. 
Din vikt i vattnet förändrar havet
och det är dig evigt tacksam för det. 
Förnimmelsen av din kropp är mer unikt än de eviga vågsvallorna,
båtarna som håller sig på ytan, 
fiskarna som följer strömmen
och månskenets vackra spegling om natten. 
 
Glöm världen, glöm piren och känn min kärlek i Havet. 
 
/To be happy is followed with shame, being irresponsible. 

Turn up the music around to still what's inside.

Kategori: Allmänt

Torn apart and flickering light. 
Feeling like a wave, in control but a part of something I can't control. 
Trusting is issues, loving is murder.
 
Mankind is between us. 
There is a sense of doubt, bubbling its way up.
Far reaching something that can't make it happen.
 
Moving from one place to the moon. 
Going back down, talking to something close. 
It doesn't matter though. 
 
We swift, we love and we lose ourselves in the depth of water. 
 
/Don't talk to me, make me lose myself in the thoughts. 
 

Tystnad är något vackert att observera.

Kategori: Allmänt

I världen finns ett mörker, en gråskala och ett ljus. 
I vädret finns sol, regn, vind och moln. 
Solet ger regn, vind ger moln, moln ger regn, regn ger sol.
I ett slutet system i hjärtat av Din existens.
 
Världen faller samman, ner över oss. 
Vi sträcker upp våra händer, över huvudet,
- som för att skydda oss mot regnet, solen, vinden och molnen. 
 
Och vi skriker, men vi skriker tyst. 
I en grupp tillsammans, men blicken ner mot marken. 
Våra stövlar bildar en cirkel, världen är runt oss men även i mitten av oss. 
Så vi skriker, men vi får inget svar mer än vad som är existensen. 
Vilket vi inte vet något om, för sanningen är ännu inte funnen. 
Sanningen är inte funnen idag, och kommer inte heller bli under vår livstid. 
 
Världen ger oss nuet och i nuet finns bara det vi kan observera. 
Det är så vi har byggt upp våra liv i alla fall. 
Men det kan vara en illusion, långt bortom verklighetens verklighet. 
Inte heller det har vi funnit, och kanske aldrig heller kommer göra. 
 
Så vi skapar ett liv där vi strävar mot något som kanske kan uppnås, som kanske kan upplevas. 
Precis som solen, vinden, regnet och molnen. 
Det känner vi. Mot huden, i ansiktet, i själen. 
Dysterhet, glädje, utmattning. 
Det finns med oss och det formar vår värld och våra liv. 
 
Vi blickar upp, bort från våra stövlar, men vi står kvar i cirkeln. 
Vi möter varandras blickar och ser varandra, in i själen och inpå huden. 
Tårar rinner, leenden tindrar och ansikten lyser. 
För i världen finns en sanning, men den ser vi inte. Den känns i hjärtat. 
Om hjärtat lever finns ett hav av möjligheter,
en himmel av ett mörker, en gråskala och ett ljus.
 
/in harsh times, write to understand.
 

Where do I go from here?

Kategori: Allmänt

One year. 
There has been one year since the night that altered feelings. 
The mind was expanded and never again returned. 
 
One year. 
There has been a rollercouster in the heart, reaching its way to the eyes.  
The sea created waves that sometimes subsides and sometimes growing into storms. 
 
One year. 
There has been yearning of the music that created movements to two bodies. 
The energy of tension existed in the room that now has magical powers. 
 
One year. 
There is still obsession, far across the line of sanity.
The thoughts are coming down crashing the joy of the evening.
 
Hoy dia, amores.
/The boat took us to the island of peace, far away from the hardship. 
 
 
 

If there is no judgement after life, is there really an ultimate point in making good choices?

Kategori: Allmänt

To speak up requires an amount of confidence,
to say something without actually knowing if it's completly true. 
Because almost nothing is completly true, 
most things are just relative. 
 
So to speak up is to stand in the land of the unknown, 
and to talk of the known
that resides in your heart. 
What is true for you, 
but might not be for someone else - 
it demands of you to believe that there are things that might actually be true for you, 
and be ready to shiver before it, protecting it. 
Protecting the core of yourself that says you are worth it,
that there is a worth in believing in yourself. 
 
Can you do that?
Can you grant yourself the wish of believing?
Will you speak your heart when you can't be sure what your heart is telling you?
 
/To see the slight shiver of the concious, saying sorry for the hurt, was a reward of confidence.
 

The fear doesn't paralyze you, it gets you ready.

Kategori: Allmänt

A notification that says there is great risk of bumping in with a lost one, 
a loved and missed person living only in the memories of the mind. 
 
The body reacts instantly and gets ready to flee, 
because ready to attack would be of no use in this particular situation
- so the tremblings has another message. 
 
The hands dance a bittersweet walz with the nerves while the head gets filled up with trickling air. 
 
A behaviour that is suspect for the observer that's wondering about the shifting of location,
but it doesn't bother this time.
Let them think whatever they want, this thing here is more valuable for the heart. 
 
One look and the adrenalin pumps out in the blood systeme. 
I could see you, watch you walk. 
I kind of remembered the walk of yours.
But this one was more calm, not as cocky. Like you have matured,
and I haven't been there to see the changes. 
 
Like there has been a blink of an eye and there has been years going by, while I was sleeping. 
The dream of the night was the life of today. 
 
I realized I didn't like the fact that I sat there, watching you two. 
Miserable, sitting in the car.
Alone, afraid and anxious about the risk of needing to talk you. 
Two against one, and I felt alone. 
 
I don't feel like breathing anymore. I just step outside, walk steady. Throwing a glance at the car. 
Do you see me? 
Oh, I had an instinct.
How I wished you would get out of the car to run back, in to the store, tap me on the shoulder and say hi. 
But I turn around and the car leaves. Nothing more. 
Just the continuing of trembling hands. 
 
 

Does the faith of an action lie upon its consequences?

Kategori: Allmänt

She looks up at the bright sky, 
that is covered with clouds.
Her eyes tense
and shed from the light,
yet there is no sun.  
Instead there are clouds in all shapes and forms,
never ending clouds. 
All in different gray nuances.  
 
And she feels like she wants to hide in there,
be absorbed by them.
Maybe even become one. 
Then there will be no more emotions, 
no feelings of rejections. 
Just the fluff of invisible materia, 
unable to touch
and always with the same result. 
Skin with grey pearls of water. 
 
But she is standing under the clouds,
unable to reach up.
So the nerves of her arms tries to break free, 
screaming something about overload.
It's pinching from inside,
wants to crawl
and flee.
The blood writes a message too. 
shame.
 
The arms 
waving like a mad man, 
clenching like a boxer 
or playing frantically with the fingers like a pianist. 
All at once,
under the surface. 
 
 
Bending down,
the clouds gets darker.
 
Wet, gray skin
with blood sprinkling down the arms.  
 
/Boredome might be the reason, so now I'm erasing all that can remind me. 
 
 
 
 

Va inte så kritisk mot din egna grupp, säger medlemmen från gruppen.

Kategori: Allmänt

När jag står i Er grupp och blickar mot Ni, ser jag frihet och grönskande gräs. 
När jag står på det grönskande gräset ser jag plötsligt allt ogräs som fanns där, som plötsligt står mig över öronen. 
 
När jag står bland ogräset och tittar över mot Er, ser jag gemenskap och vackra traditioner. 

När jag står på vägen utanför bådas hus ser jag alltesammans på samma gång - båda grupperna på varsinn sida,
och jag orkar inte förena er,
inte när ni inte vill göra det. 
 
Så jag går min väg, med huvudet sänkt och en tyngd på mina axlar. 
 
Det finns ett gap däremellan och det tycks inte gå att förena.  
Precis som att det inte går att förena gräs och grus och hoppas på att en jämn, enhetlig yta att vandra på skapas.
 
Det finns så mycket Jag som älskar Er, som älskar den dolda symboliken.
Utan funktion skulle Ni kanske säga. Men jag säger att funktionen är symboliken.
 
Men Ni kommer nog inte förstå.
Jag får hejarop från Er, men jag vänder ryggen till det. 
 
Om jag inte får ha båda, vill jag inte ha något. 
Så jag vandrar bort på vägen samtidigt som båda husen blir allt mindre och mindre bakom mig.  
 
/Att vara kritisk mot kritiken är inte samma sak som att hålla med dem som du kritiserar.